Söndagsfunderingar
Har länge tänkt på att börja att skriva lite och nu har jag äntligen fått tummen ur och tänkte börja. Så nu jag sitter här en vanlig söndag i september och kan konstatera att hösten har kommit på allvar. Idag har vi gått första tipsrundan för året och det brukar betyda höst för oss. Ludvig var så duktig och GICK hela rundan, vilket är mycket bra för att vara honom. Annars brukar han inte orka knappt till morfar och mormor som bara bor en bit bort..
Men jag måste nog inse att hur mycket det än tar emot så börjar nim lille kille bli stor..
I fredags så cyklade han dessutom 7 kilometer medans jag sprang. Duktiga Ludvig!!!
Det finns andra sätt också som vi märker att han håller på att bli stor på, tex så är första frågan inte längre när han vaknar vad VI ska göra idag, utan vilken KOMPIS han ska ringa till... visst är det härligt när ens barn växer och det händer nya saker, men det här att tvingas inse att man inte alltid kommer att vara nummer ett i hans liv är lite svårt ibland... nu kanske jag låter lite självisk, men de här känslorna kommer ibland oavsett om man vill det eller inte...
Som tur är har jag min lilla kille som fortfarande tycker att mamma är bäst i världen;) Han kan inte nog säga hur mycket han älskar oss..finns inget härligare än att när han vaknar känna hans lilla arm runt halsen;)
Tidigre har lilla Viggo varit otrolig mammig, vilket har gett mig otroligt dåligt samvete emellanåt. Finns det något värre än att ens lilla barn skriker hjärtskärande när man ska gå?
Men under den här sommaren så tycker vi att det har blivit nycket bättre, han kan säga hej då när jag ska gå utan tårar, för det mesta i alla fall..
Nu ska min stora kille iväg och leka hos sin kompis Oscar, en kompis som till hans stora sorg har slutat på förskolan och börjat i skolan.. men på helgerna finns tid att leak som tur är.
Under tiden ska jag mysa med min lilla kille i soffan. Sen får vi besök av H pch A med föräldrar.
