mammatillpojkar

I går damp det ner, brevet om skolplacering för Ludvig...Jag har ju vetat om att det ska komma men var inte riktigt förberedd på min reaktion..Satt länge och bara tittade på lappen. Min lilla kille ska börja i skolan.. Lämna förkolans trygga värld med grindar och trygghet.
Men det blir säkert bra när vi väl kommer dit...behäver inte tänka på det rikitgt än, det är ju ett halvår kvar i alla fall. Det blir ju en ny epok i llivet, och jag som mamma måste inse att han inte är min lilla bebis längre;)

Igår när vi låg och myspratade som man kan göra ibland när sagan är slut och han inte vill att man ska gå, så sa han: Mamma du är så varm och go kan du inte sova här hos mig inatt? Jag: Tänk Ludvig om några år kommer du inte vilja det, jag kanske inte ens får komma in på ditt rum.. Ludvig: Jo mamma du kommer alltid att få sova i din säng, jag älskar dig mamma!!  Älskade unge! Det ska mamma leva länge på... och kanske påminna honom om.. om sisådär tio år!! Men nu ska jag bara gotta mig åt det och njuta av den underbara tid som jag faktiskt har med mina älskade killar!!
Sen är det ju så att den här tiden som vi nu har framför oss som familj då vi kan göra saker som vi inte har kunnat tidigare oxå ärunderbar;) Tänk att kunna åka skidor hela familjen... jag ser framför mig hur vi snart kan åka alla fyra i en sittlift upp på fjället och kanske ta en fika;) Härliga tankar!!
Det är en sådan förmån att få tillbringa mycket tid tillsammans med sina barn. Förra sommaren var jag helt ledig. Det är ju inte helt lätt ekonomiskt alltid, men det är det lätt värt!! Sen tänker jag att man får ta vara på den här tide då de faktiskt VILL umgås med oss;)
Redan kan Ju Ludvig säga ibland att han faktiskt har varit med oss i flera dagar nu och att han vill leka med sina kompisar nu!!!

Vår Glada och Positiva Ludvig;)


O älskade lille busman;)




Syskonkärlek;) Dricker cola i väntan på hotell
rummet;)