mammatillpojkar

Jaa, nu har vi verkligen fått känna på hur det är att aldrig känna sig riktigt friska...känns som att det aldrig tar slut... visst har man hört andra säga att det kan vara så, men vi har alltid varit relativt friska av oss...fram till december förra året alltså...
Maginfluensa har M o killarna haft ett par gånger var och det blev tom så att stackars M missade e konferans i Lissabon pga maginfluensa..
MEN det v ärsta var ända förra helgen. Ludvig sa redan på fredagen att han hade ont i magen. Senare på dagen fick han feber, så vi tänkte, jaha då var det dags igen.. men det hände inget mera än magont och det magonda blev bara värre under helgen. På söndag morgon ringde jag barnakuten som ville att vi skulle komma in genast!!!
Som tur är har jag världens snällaste mamma som snällt hoppade över sin frukost och följde med oss. Vi kunde ju inte gärna åka hela familjen, någon måste ju vara hemma med lilleman. Men när ens älskade barn är sjuka så känns det bra med stöd när man är orolig...och det blit man ju!!!
Han var så himla sjuk så jag fick bära honom!
Givetvis fick vi börja på jourcentralen, som bara konstaterade att de inget kunde göra utan de skickade oss vidare till kirurgen på ryhov. Det värsta var att han inte fick något feber och smärtstilladnde. Det är vidrigt att se sin lilla kille så dålig!!!
Men när vi väl kom till ryhov så fick vi hjälp rätt så snabbt och massor av prover och undersökningar följde. Han var så duktig min tappre lille kille!
De trodde först på blintarmen eller kanske diabetes, men kunde efter ett tag konstatera att det rörde sig om ett elakt virus. Vi blev i ala fall inlagda på barnkliniken under ett par dagar. Först var L bara ledsen och ville åka hem när han efter ett tag piggade på sig så kom han på att det inte var så dumt att ha mammas odelade uppmärksamhet. Man gör ju allt för de små när de är sjuka...läser hur många sagor som helst på rad, spelar spel,kollar på samma film fem gånger och hämtar saker...Jag hade ju liksom inte så mycket annat för mig där inne, och det gillade L, han tyckte átt vi kunde stanna ett tag til o bara mysa...
Men det var sååå skönt o komma hem!!! Jag har aldrig varit borta fr V så länge heller så det var underbart att gå o hämta honom på förskolan den eftermiddagen;)
Hur som helst så är man så här i efterhand tacksam för att det inte var något värre...man får ju lite tankar när man ser andra barn på sjukhuset....Att barnen inte ärf riska är ju lixom det värsta man kan tänka sig...Jag önskade att jag kunde ta över det åt honom det är hemskt och se honom så dålig. Jag känner en stor tacksamhet när jag tittar på honom idag. 
Nu väntar vi bara på vattkopporna som härjar på förskolan...jag menar så har vi haft det med.....

I dag har jag gjort något som jag har tänkt på länge:) Har nämnligen varit och gjort mina naglar;) de blev såå fina!

Jag och min kära studiekompis  hade tänkt att göra det redan före jul, men det kom lite sjukdom och annat emellan. Men nu blev det i alla fall av;) Vi är nästan helt klara med vår uppsats så vi tyckte att vi var värda det idag! Man njuter av de här små stundera av egen tid. och i kväll ska det bli mera av den varan när jag o bästa S ska till stan och se om vi hittar lite kläder:)
När man tänker på egentid så låter det som att man på något sätt skulle klaga och tycka synd om sig själv. det kan ju låta så när man läser det...Men det är absolut inte så att jag suktar efter mer tid ensam.. jag trivs verkligen bäst när jag får vara med med mina älskade killar. Och Martin givetvis. Men det kan vara så att man uppskattar vad man hr lite mer om man får längta lite...Vet inte...
Vi har inte lämnat bort våra killar särskillt mycket, en eftermiddag, kväll och så till mrgonen några gånger är vad vi har lämnat på tre år;)
Jag pratade med en kompis om det för några dagar sedan och hon hade lämnat tors- sön några gånger och det går ju hur bra som helts;) Tror nog att det är jag som har mest ont av det..och saknar mest..
Sen är det ju inte helt lätt att lämna två relativt små barn hos någon heller för det är ju lite och göra med två små grabbar.. men det är ju en annan bit i kråksången;)
Vi har ju ett presentkort på en resa som vi fick när vi gifte oss för tre år sedan, och tanken har hela tiden varit att vi ska åka någonstans, men vi har liksom inte kommit dit än...Jag tycker att det känns så länge att lämna barnen för mer än en natt... Lämnade Ludvig i två nätter när han var ett år och jag minns att jag höll på att längta ihjäl mig..
Men visst skulle det vara skönt och få komma iväg bara Martin o jag...någongång:)

Ja nu är det verkligen ett tag sedan jag skrev, kan tänkas att jag är en smula ringrostig...Vi har haft jul o nyår här. En julhelg som gick i sjukdomens tecken. Killarna blev sjuka veckan före jul och var dåliga till och med julafton...in i det längsta trodde vi att det skulle gå över och att vi skulle kunna fira jul som vanligt...Men dagen före julafton blev Ludvig plötsligt sämre och vi var nära att få tillbringa natten mot julafton på sjukhus.
Vi fick två timmar på oss att vända honom annars skulle vi komma in. Så en dl vätska i timman med medicinspruta..och det vände senare på kvällen.
Alltså kunde vi inte träffa folk på ytterligare ett par dagar.. MEN vi fick till en såå mysig julafton alldeles själva...kunde aldrig tro att jag skulle njuta så av det. Vi klädde oss julfina och åt julmat och fikade till kalle anka som vi brukar och till o med tomten hittade till sjukstugan. Så vi var riktigt nöjda med
vår jul i alla fall:)



Juldagen firade vi sen som vi brukar fira julafton så man kan säga att pojkarna fick julafton tv gånger;) Sen följde en härlig ledighet då vi slappade och tog dagen som den kom;) OCH vi målade och flyttade Viggos rum;) så sådär väldigt lugnt tog vi det inte kom jag på nu... men det blev så bra!! Han fick nya möbler och matta också och är såå stolt. Sen har vi vunnit en del på det också i form av att all leksaker inte släpas mellan rummen i heeela huset nu när de har rummen brevid varandra!!!
Nu kan ju Viggo komma intill mig på natten istället sa Ludvig...men så har det inte blivit, de vill båda komma till oss;)