Sjukdomstider...
Jaa, nu har vi verkligen fått känna på hur det är att aldrig känna sig riktigt friska...känns som att det aldrig tar slut... visst har man hört andra säga att det kan vara så, men vi har alltid varit relativt friska av oss...fram till december förra året alltså...
Maginfluensa har M o killarna haft ett par gånger var och det blev tom så att stackars M missade e konferans i Lissabon pga maginfluensa..
MEN det v ärsta var ända förra helgen. Ludvig sa redan på fredagen att han hade ont i magen. Senare på dagen fick han feber, så vi tänkte, jaha då var det dags igen.. men det hände inget mera än magont och det magonda blev bara värre under helgen. På söndag morgon ringde jag barnakuten som ville att vi skulle komma in genast!!!
Som tur är har jag världens snällaste mamma som snällt hoppade över sin frukost och följde med oss. Vi kunde ju inte gärna åka hela familjen, någon måste ju vara hemma med lilleman. Men när ens älskade barn är sjuka så känns det bra med stöd när man är orolig...och det blit man ju!!!
Han var så himla sjuk så jag fick bära honom!
Givetvis fick vi börja på jourcentralen, som bara konstaterade att de inget kunde göra utan de skickade oss vidare till kirurgen på ryhov. Det värsta var att han inte fick något feber och smärtstilladnde. Det är vidrigt att se sin lilla kille så dålig!!!
Men när vi väl kom till ryhov så fick vi hjälp rätt så snabbt och massor av prover och undersökningar följde. Han var så duktig min tappre lille kille!
De trodde först på blintarmen eller kanske diabetes, men kunde efter ett tag konstatera att det rörde sig om ett elakt virus. Vi blev i ala fall inlagda på barnkliniken under ett par dagar. Först var L bara ledsen och ville åka hem när han efter ett tag piggade på sig så kom han på att det inte var så dumt att ha mammas odelade uppmärksamhet. Man gör ju allt för de små när de är sjuka...läser hur många sagor som helst på rad, spelar spel,kollar på samma film fem gånger och hämtar saker...Jag hade ju liksom inte så mycket annat för mig där inne, och det gillade L, han tyckte átt vi kunde stanna ett tag til o bara mysa...
Men det var sååå skönt o komma hem!!! Jag har aldrig varit borta fr V så länge heller så det var underbart att gå o hämta honom på förskolan den eftermiddagen;)
Hur som helst så är man så här i efterhand tacksam för att det inte var något värre...man får ju lite tankar när man ser andra barn på sjukhuset....Att barnen inte ärf riska är ju lixom det värsta man kan tänka sig...Jag önskade att jag kunde ta över det åt honom det är hemskt och se honom så dålig. Jag känner en stor tacksamhet när jag tittar på honom idag.
Nu väntar vi bara på vattkopporna som härjar på förskolan...jag menar så har vi haft det med.....
